| |
|
|
| Söndagen den 14 juni var det då äntligen dags för triathlondebuten för Puppy TS två mest hängivna medlemmar. Det var i oktober 2008 som resan mot Norseman började och
med tanke på detta kan man förstå hur supertaggade vi var vid denna viktiga milstolpe. Det finns inte många hemsidor, tidningar och böcker som inte slukats, sen ska vi
inte glömma kunniga vänner inom ingående grenar som blivit pumpade på information inför denna första start, men det går ju ändå inte att jämföra med en riktig tävling. Det fanns inget som kunde rubba tändningen inte ens det faktum att arrangörerna valt att förlänga banan för att den skulle bli ännu tuffare. Som två kalvar på grönbete (tror inte jag varit så laddad sen min elitdebut i handboll -95) stegade vi ner till växlingszonen och kollade in alla tuffa triathleter och deras minst sagt coola cyklar och vi såg nu alla prylar vi läst om och till viss del införskaffat (något i blindo), troligen såg vi ut som två barn som står och gapar framför brandbilen och hoppas få vara där en dag eller åtminstone åka med. Vi gjorde också en annan upptäckt, triathleter ser inte riktigt ut som handbollsspelare i kroppen och trots att vi kände oss tokdeffade efter att vi under vinter och våren legat i riktigt bra med träningen kändes det som två elefanter (i våtdräkter) stövlat in gasellhjorden, det är ju inte för inte som vi är Sveriges fetaste triathlonklubb. Inte heller det faktum att vi fått det tvivelaktiga tipset att ställa upp i tävlingsklassen kunde rubba oss i tron att här skulle det levereras prestationer. Efter lite rekning av växlingszonen och banan fick vi äntligen alla prylar på plats, stort tack till Lotta och Rebecca för alla tips, och det var dags att kränga på sig våtdräkten. Sprintloppet ställde in simningen på grunda av avsaknad av grader gällande vattentempen och nog var det lite svalt (14-16 grader uppskattningsvis, 16 enligt arrangörerna några dagar innan) när vi hoppade i men med tanke på mentala anspänningen så kan jag inte säga att jag kände att det var kallt någon gång under simningen. Det var lite svårt att komma igång med simningen men med tanke på taktiken att ligga långt ut i fältet för att slippa brottas så gick det helt ok trots lite längre sträcka. På andra varvet släppte det och simningen flöt på bra fram till sista 150m när jag återigen tappade badmössan, detta händer nästan alltid under våra träningspass så om någon vet hur man klarar sig undan detta hör gärna av er till undertecknad på henke@puppyts.se. Nåja när jag gick in för första växlingen kände jag mig mest som en katt som kommer ur tvättmaskinen, tänkta taktiken att våtdräkten skulle vara nere vid midjan framme vid cykeln fungerade inte alls och efter att fått på cykelskorna och hoppat upp på cykeln stämplade jag ut på 33:12 vilket kändes helt ok. Efter den inledande nerförsbacken och vatten började pulsen återhämta sig och trots den sega extrarundan med 1km brant backe uppför kändes det som det fanns mycket krut kvar i benen. På första varvet lyckades jag knipa någon placering och pressade mig förbi Daniel Hägerby och Linda Sernfalk från Stockholm City Triathlon och kände mig riktigt stark för ett tag. Tanken gled genom huvudet, inte trodde man att man skulle köra om "riktiga" triathleter i sitt första race och dessutom på cykel efter bara tre månaders ägande av en "riktig" cykel. Men säg den glädje (läs hybris) som varar, mot slutet av andra varvet innan den avslutande 3-4 km uppförsbacken dundrade samma Daniel förbi mig utan minsta chans för mig att hänga på. Ryggen krampade och nu krävdes all vilja som fanns att uppbringa för att hålla upp någorlunda hastighet i mål. Stort tack till Stockholm City Triathlons "ledare" för positiva tillrop, jag vet att du ljög när du skrek "ser stark ut" men nog fan bidrog det till att man höjde sig ett snäpp och tog sig samman och lyckades hålla ihop det hyfsat till nästa växling. 1:37:44 blev cykeltiden inklusive växling till löpningen, cykeldatorn visade snitthastighet på 27.6 km/h vilket kändes bra med tanke på att det bitvis kändes som man skulle blåsa av cykeln och hur kuperat det var. Något jag funderar på i efterhand är; att om vikten på cykeln är avgörande i uppförsbackarna, då ska det minsann bli en ny cykel till nästa säsong. Speedstern i all ära men om man kan göra sig av med 8 kg på lättare ram så kanske det är värt investeringen. Om man sen kan få bort 10 kg på att göra kroppen mer triathlonanpassad då är det 18 kg mindre att släpa runt på. Nu var det dags för de avslutande 10,6 km (också något längre än beräknat) efter lite strul med nummerlappen var jag flera gånger på väg att stanna för att plocka bort pinnen ur vänster sko, efter tre km hade "pinnen" försvunnit och det gick upp för mig att man hade nog frusit en del om fötterna ändå. De första kilometerna gick riktigt bra och jag kände mig superstark fram till slalombacken, efter denna backe som aldrig ville ta slut så kom krafterna inte riktigt tillbaka, trots skvaller om att jag tog tid på Johan (Puppy TS). Under det sista varvet gick jag helt på vilja och tjockt pannben, förhoppningsvis en fingervisning om hur jobbigt det är att köra en lite längre distans. Löptiden blev till slut 57:01 och med tanke på att målet var under 50:00 så känns detta som den sämsta delen och det är också här jag tappar mest gentemot övriga deltagare. Så nu ska det tränas löpning i kombination med cykel och simning! Sammantaget känns debuttävlingen som en mycket stor seger men också som en sjukt stor motivationshöjare till att träna hårdare, räkna med att se Puppy TS i resultatlistorna framöver! (förhoppningsvis lite högre upp i placeringarna och med bättre tider) Sluttiden 3:07:57 var inte riktigt som förväntat, siktet var inställt på 2:45 med 2008 års resultat som grund men med tanke på att segertiden i år var 22 minuter längre än förra året får man väl anse att det låg nästan exakt i linje med förväntat efter ändrade förutsättningar. Efter lite mat och bastu hemma hos Johans föräldrar i Nora var man lagom sugen på att åka hem och lägga sig. Innan Johan hoppade ur bilen i Sundbyberg undrade han, - tror du att detta innebär att vi kommer snacka mindre triathlon nu när vi gjort första tävlingen? Skulle inte riktigt tro det, efter denna första tävling är det mer triathlon än någonsin, men det visste vi ju hela tiden att det bara skulle eskalera. Slutligen, Puppy TS är troligen Sveriges snabbast växande triathlonklubb, vi har under veckan vuxit från 3 stadiga medlemmar till 5 plus lite träningssugna kompisar som emellanåt är med och kör. Nästa tävling är Örserum och där ska det bli stafett för hela slanten, kommer du? Puppy TS kommer vara där i sina nya klubbkläder (som inte hann bli klara till Kilsbergen) Vi ses där! Henrik Roström PB Olympisk distans 3:07:57 |
     |